Jag minns att innan jag var gravid så var jag bokstavligen livrädd för allt vad förlossning heter. Bara tanken på att ett helt huvud, axlar, armar, ben osv ska ut från....Fick mig att rysa.
I dagsläget är jag fortfarande rädd. Men jag är inte rädd för smärtan längre. Det är som jag sa till Jesper igår;
- Ont kommer det att göra. Men Det finns smärtlindring och jag litar på att de gör exakt allt de kan för att hjälpa mig/oss för att det ska gå så smidigt som möjligt.
Nu är jag bara rädd för att något ska gå fel. Vad händer om bebisen fastnar? Tänk om något händer med mig? Tänk om jag behöver bli nersövd? Vad händer om bebisen har något handikapp (blind, döv, osv)?
Jag förstår ju att jag garanterat är långt ifrån ensam om att ha dessa tankar men det ska ändå bli skönt att träffa barnmorskan snart igen och ventilera lite..❤
Kommentera