Här kommer ett litet eftersläntrande inlägg om helgen.
Lördagen: Dagen började 05:45 med att alarmet gick igång. Klockan 06:15 stod Daniel utanför med bilen och det stod Malmö på schemat! Över 60mil spenderades i bilen på vägen ner, ölen gick varm (kall) hos grabbarna och jag drack mina alkoholfria alternativ. Fick bli en Postafen (åksjuketablett) och sömn med för min del.
Lördagen: Dagen började 05:45 med att alarmet gick igång. Klockan 06:15 stod Daniel utanför med bilen och det stod Malmö på schemat! Över 60mil spenderades i bilen på vägen ner, ölen gick varm (kall) hos grabbarna och jag drack mina alkoholfria alternativ. Fick bli en Postafen (åksjuketablett) och sömn med för min del.
Sen jag blev gravid så blir jag åksjuk så otroligt fort, tidigare älskade jag allt som hade med bilåkning och fart att göra.
Väl framme i Malmö så var det samling på Gustaf Adolfs torg och där sken solen glatt. Jag var bara lite avundsjuk på alla andra som drack öl i solskenet! Själva marschen var rätt urspårad för en som är gravid i snart 6e månaden. Tänk vad jag ändå förändrats som människa om man jämför mot hur det var förr? Men nu är det som sagt inte bara JAG som räknas utan nu bär jag på det dyrbaraste i världen. Kände hur bebisen drog ihop sig (liknande sammandragningar) och hur det flaxades. Så vi fick vänta på att den värsta skaran skulle dra förbi med sina starka smällare så vi kunde gå i lugnt tempo.
Även utanför arenan var det kaos. Så FRUKTANSVÄRT VÄRDELÖS planering från arrangörernas sida. Vad det beror på kan man verkligen undra. Folk stod och pressade och tryckte på för att komma in snabbare, ca 2000 pers skulle in genom 2 kassor. Herregud alltså..
Väl inne var planeringen av klack än sämre. Enligt deras beräkningar så skulle jag ha behövt klättra upp ett x-antal meter upp för en smal brandstege. Jag som knappt tar mig upp ur soffan (haha) skulle alltså leka Cirkus Scott när jag inte ens ser mina egna fötter.
Men min fina man tog fram sin väldigt ansvarsfulla sida och tog ett snack med publikvärdarna/säkerhetschefen och det resulterade i sittplatser. Den var väldigt charmig, den sidan av honom :) <3
Matchen slutade 3-2 men dessvärre var inte skandalerna slut där. Poliserna stod nämligen uppradade med sina hundar och drog fram batongerna när det fortfarande kvarstod 3-4minuter kvar av matchen. Det kan i alla fall jag tycka är en typ av provokation. När åsikterna inte lät vänta på sig, drog de helt sonika fram pepparsprayen och sprejade hej vilt i medvind! Jag och J hade platser ca 100 meter därifrån men ändå kunde jag se strålen från sprayen lika väl som om de stått bredvid mig. Så det var ingen liten blomspruta som de använde direkt...
Där tackade jag min lilla lyckostjärna över att vi inte stått där, vinden var som sagt väldigt kraftig och även de som stått längre bort hade fått spray i ögonen.
Hemvägen kändes evighetsslång! Hur trött man än var så gick det inte att slappna av helt för att somna. Så jag satt väl mest och halvslumrade i någon ytlig dvala. Min säng har nog aldrig varit lika skön som den natten!
Tyckte det var så otroligt starkt av Daniel att orka köra runt 120 mil tur/retur på en dag. En stor klapp på axeln verkligen!
Söndagen kände jag mig så trasig i kroppen. Kändes som att jag varit på barturné hela natten. Vi kände ändå att det skulle vara skönt med frisk luft så vi planerade att åka och äta frukost i älvsjö. Daniel var så snäll så han kom och hämtade oss.
Kvällen avslutades med köttfärsås och spaghetti och slötittande på Söndagsfilmen på fyran....
Kommentera