Enda sedan jag lärde mig att kombinera bokstäver till ord så har jag använt mig av mitt skrivande. Jag har skrivit av mig i glädje och sorg. Oftast har jag skrivit helt öppet och blottat mig för vem som än velat läsa.
Det är dock något som jag från och med idag kommer att skala ned. Jag vet att jag haft typ 87 stycken olika bloggar och att jag alltid börjat om på en ny. Men idag känns det annorlunda.
Mitt skrivande kommer jag alltid att bära med mig och fortsätta med. Men framöver kommer det vara alltför privat för att jag ska vilja dela med mig av det. Utanför den här bloggen så har jag ett vanligt liv. Ett liv som den senaste tiden har kantats av händelser som påverkat mig väldigt mycket både på gott och ont.
Med räddsla för att jag ska råka "försäga" mig eller skriva ett klumpigt inlägg i stundens hetta så känns detta som det bästa beslutet att fatta.
Jag vet att det finns några få som läser denna blogg som jag medvetet låst ute ur mitt vanliga liv. Människor som jag inte vill ska ha någon insyn i mitt liv och som jag verkligen inte vill ska komma i närheten av mitt barn. Det är också mycket pågrund av dem som jag väljer att dra ner ridån.
Om det dyker upp fler inlägg eller inte återstår att se.
Om inte annat, ha det fint och tack för den här tiden.
