Nu har mina fina tjejer åkt!
Ledsen i hjärtat men samtidigt så otroligt glad för deras skull!
Gissar lite på att det är ungefär såhär det känns när ens barn flyttar hemifrån? Att man har varit så van vid att ha dem nära och plötsligt så är det närmsta man kan komma ett sms/samtal?
Så länge de kommer hem hela är jag mer än nöjd 😉
Samtalet hos psykologen gick fint. Det mesta var sådant som jag redan visste men fick även höra saker som jag verkligen behövde höra. Hon trodde mycket på att min chock tagit tid på sig men att den nu har börjat lägga sig (förklaringen till att jag reagerar på saker på ett visst sätt emellanåt.)
Som jag förstått (men kanske haft en annan falsk förhoppning om) så kommer detta ta tid. Och i kombination med graviditeten kan det ibland vara tuffare.
Känns hursomhelst skönt att jag äntligen har fått ta det första steget på vägen.
Nu ska min och lillprinsens sockerkaka in i ugnen!
Puss & Kram ❤❤❤❤
Kommentera